Tycker ja blir rastlös och va hemma,är sjukskriven ännu. Nu vet de ju att de är fullt med artros i knät. Operation som de får bli suck. Ja som är så rädd för de. Hatar å sövas vill inte ha ryggmärgsbedövning, gudomliga kanske går .
Står i valet kvalet blir de bättre i mina knän om ja gör en gastric by pas operation? Ska ja fortsätta kämpa med min vikt om att tron blir bättre .möe tankar finns de i hövve.
Vill kunna vara aktiv vill väga mindre. Men de ordnar sig säkert kram på er alla vänner
Har skrivit några inlägg men de vill inte skicka när ha laddar bilder prövar å lägga ut detta se om de går
Helgen som varit har vi försökt tänka på allt annat än på Diezel.
För i lördags så blev de beslutat att han skulle få åka till hund himlen.
Han har börjat mer å mer va osäker morrade ville bitas. Hans uppfödare fick ha han under helgen å se om de va bara mig å barnen han var arg på.
Men de var mycket som han var oense om.
Vi fick en tid och komma te veterinären för att han skulle få somna.
Jag och hans uppfödare Ellen och Linn skulle vara med han.
Vi hade plockat fram en go snuttefilt lite kläder som han skulle ha på sig.
Jag bar han in han satt i min famn hela tiden tills han hade blivit så trött och skulle sättas nål på.
Allt gick lungt tillväga. Klappade å viskade till han hur mycket vi älskar han.
Linn och Ellen fick klappa på han å även så ville Ellen hålla han i famnen när han hade kläder å sin filt runt sig.
Veterinären var fantastisk då barnen var med.
De alltid svårt tungt att mista ett djur. För Linn var de extra viktig att få vara med.
Alla tjejerna fick chansen å klappa och säga Hejdå till han.
Sen tände vi ljus å tröstade varann pratade om han och talade om att de var ett rätt beslut då Diezel inte var frisk .
Vi fick ett tass avtryck som ja ska tatuera på min fot så hans steg går med mig.
Många tårar får de bli och viktigast att vi vet var han finns och mår bra. Till helgen ska vi göra hans sten med namn på och lägga där han begravs.
VILA I RO ÄLSKADE DIEZEL VI KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG
