Hej
idag har ja tänkt berätta lite hur ja tänkte när ja flyttade från värmland till halland.
vi delade på oss jag och tjejerna bodde i en lägenhet och vi trivdes bra.
De va bara ja som var olustig å obekväm,med att bo så nära varann.
Vi har alltid kunnat prata och så men ja kände mig alltid på passad,vem ja prata med vem ja hade hos mig hemma.
skulle ja ut nångång så visste ja aldrig när de kom nån på min dörr. tyckte även de var jobbigt att aldrig veta när ja skulle få besök.
Att bara finnas där så nära sitt x och han dök upp å tog kaffe spralla upp barnen,nästan skulle kolla om ja hade nån där de va frusterat.
Vi har haft de bra men vi har också haft våra duster de ju inte ens fel att två träter. Men vi förändrades båda två, ja hade inget jobb han hade jobb han älskade högre än något annat. Visst älskade han barnen och en gång mig med. Men att hela tiden bara tas förgiven och sen få höra att när du får ett jobb så ska ja se om ja kan få något annat. Att levt för barnen och då ja blev febrig å sjuk inte kunna ringa och veta att han kom hem och vabbade.
De tar på en som mamma och sambo.
Ville hitta en plats där ja kunde få chansen att bli mamma och Maria. Den känslan fick ja när jag och barnen fick komma på en barnmässa i Halmstad.
Som en blixt slog de ner att vilket landskap å stad,människorna allt bara kändes som ny förälskelse.Sen kom vi i kontakt med underbara Mellbystrand.
Lukten från havet tången å den fantastiska stranden,den mysiga lilla campingen med villavagnarna som bara gick rakt in i mitt hjärta.
Här skulle ja vilja bo och leva med min vackra goa tjejliga som bodde med mig. Sommar jobb tänkte jai april när vi var här på påsklovet 2014.
Var på anställningsintervjuv och fastnade för mitt jobb på äldreboendet.
Mina stora barn gillade inte att ja flyttade så långt undan men de var bättre å bo 37 till 40 mil från varann än att plågas å sälkan få se sina stora barn och barnbarn. Många tårar har ja fällt och fäller ibland när längtan blir förstor.
Hade bra kompisar och vänner i värmland,men har fått sånt fantastiskt bemötande av de människor ja stött på här. å en del har blitt som en del av min nya familj.
De känns hemskt att behöva skriva av sig så här men ja känner att nu när ja är hemma och sjukskriven så finbs ju tid till tankar,funderingar och sånt.
Tjejerna får träffa dom i värmland så mycket vi kan å sen är de borta på sitt sommarlov i 3 till 4 veckor julafton var de i värmland. Deras pappa får komma så ofta han vill och kan. De ju lättare för en vuxen att åka dom milen än för barn.
Barnen har också fått många nya vänner och mer verkar de få sen vi flyttat in till Laholm.
Att skiljas från sina nära och kära gör ont. Men jobb , bostad och vänner gör livet lättare för alla.
De inte så att ja träffat nån annan man när ja flyttat hit till Halland . Är fortfarande singel vill hitta mig själv först å sen är de inte så lätt och komma in i mitt tjejligans liv
Ha de nu gott och ja kommer säkert öppna mig mera gånger kram
