tisdag 2 februari 2016

Svår dag

Helgen som varit har vi försökt tänka på allt annat än på Diezel.
För i lördags så blev de beslutat att han skulle  få åka till hund himlen.
Han har börjat mer å mer va osäker morrade ville bitas. Hans uppfödare fick ha han under helgen  å se om de va bara mig å barnen  han var arg på.
Men de var mycket som han var oense om.
Vi fick en tid och  komma te veterinären för att han skulle få somna.
Jag  och hans uppfödare  Ellen och Linn skulle vara med han.
Vi hade plockat fram en go snuttefilt lite kläder som han skulle ha på sig.
Jag bar han in han satt i min famn hela tiden tills han hade blivit så trött och skulle sättas nål på.
Allt gick lungt tillväga. Klappade å viskade till han hur mycket vi älskar han.
Linn och Ellen fick klappa på han å även så ville Ellen hålla han i famnen  när han hade kläder  å sin filt runt sig.
Veterinären var fantastisk  då barnen  var med.
De alltid  svårt tungt att mista ett djur. För Linn var de extra viktig  att få vara med.
Alla tjejerna fick chansen å klappa och säga Hejdå till han.
Sen tände vi ljus å tröstade varann pratade om han och talade om att de var ett rätt beslut då Diezel inte var frisk .
Vi fick ett tass avtryck som ja ska tatuera på min fot så hans steg går med mig.
Många tårar får de bli och viktigast att vi vet var han finns och mår bra. Till helgen ska vi göra hans sten med namn på och lägga där han begravs.
VILA I RO ÄLSKADE DIEZEL VI KOMMER ALLTID ATT ÄLSKA DIG

9 kommentarer:

  1. Nu har han fått ro i sin själ, lilla Diezel. Och så fint att han kommer att lämna ett tassavtryck på dig Maria. Kram.

    SvaraRadera
  2. Vill du ha en rejäl kickstart till ett lättare och hälsosammare liv? Följ malinsfriskaliv på instagram för inspiration!

    SvaraRadera
  3. Så ledsamt! Det är alltid tungt att mista sina vänner. Mina två äldsta hundar fick somna in förra våren, och trots att vi har deras dotter och dotterdotter kvar är det fortfarande tomt. Men det är bättre än att de ska lida.
    KRamen

    SvaraRadera
  4. Så ledsamt! Det är alltid tungt att mista sina vänner. Mina två äldsta hundar fick somna in förra våren, och trots att vi har deras dotter och dotterdotter kvar är det fortfarande tomt. Men det är bättre än att de ska lida.
    KRamen

    SvaraRadera
  5. Det känns så tungt att fatta ett sådant beslut, vi gjorde detsamma med vår hund för en månad sedan. Han började bitas, kissa överallt och mådde allt annat än bra. Vi försökte och försökte, veterinären kunde inte säga exakt vad det var, förmodligen ingen fysiskt fel men han var en hittehund från ett hundstall och man vet ju inte vad han varit med om. Vi var hos olika hundpsykologer också, inget hjälpte. Fy så jobbigt det är, jag hör honom överallt... Vill så gärna ha hund, men har blivit rädd, förr eller senare står man ju inför detta beslut igen. Kunde ni hitta vad det var som "var fel" med er lilla hund? Ninna

    SvaraRadera